Sovsäckar, verktyg, punka-kit, gaskök… De sista förberedelserna är klara, kartan införskaffad och packandet i full gång. Idag ger sig Eliot och Andrea iväg från Göteborg till Luleå - på cykel. Om 17 dagar ska de vara framme på aktionslägret War starts here och längs med vägen väntar tältande, ministopp hos vänner, lägereldar – och mycket tid på tramporna såklart.
”Är det inte längre än 125mil?” undrar Andrea som svar på frågan hur det känns att ge sig iväg på en så lång cykeltur. ”Är det inte 140?”. Andrea har cyklat långt förut, till Lyon i Frankrike förra sommaren t.ex. ”Det är mitt sätt att semestra på, och det känns grymt att kunna göra det tillsammans med andra. Och att ha ett mål”.
För Eliot är det första resan så långt på cykel. På frågan om något känns läskigt blir svaret ”ja, alltså, det är ju skitlångt”. Hon lägger snabbt till att det är en utmaning, ett stort äventyr att ta sig dit. ”Vi kommer få se hela Sverige på cykel, det ska bli fantastiskt fint. Och sen jättekul att komma fram till aktionslägret och få inspiration av aktivister från hela världen.”
Av en vän har de fått pins med texten ”Biking for peace”. Att använda resan för att lyfta fram cykeln som transportmedel är en självklarhet för de två. Av klimatskäl naturligtvis, men också som symbol för att det går att göra på helt andra sätt än de normativa.
”Vi måste börja tänka i alternativa banor, för att de ska kännas möjliga”, säger Andrea, ”Transporter är bara ett exempel, alternativ till krig eller militära stater är ett annat. Trots att klimatet totalt håller på att kollapsa fortsätter människor säga att vi ju alltid har kört bil, på samma sätt som folk säger att vi ju alltid har krigat. Men människan har fantasi, och kan tänka ut alternativ.”
Tanken är att de under resan ska lägga upp fotografier och korta texter på aktionslägrets hemsida, warstartshere.com, så att folk kan följa resan.
”Längs med vägen vill vi såklart sprida ordet om att lägret finns och mobilisera till det”, säger Eliot. ”Vi hade även en tanke att klä cyklarna i rosa tyg, den färg vi kommer använda i Luleå för att märka ut och exponera krigsindustrin, men det blev aldrig tid till det. Kanske hittar vi något vi kan använda längs med vägen.”
”Vi vill också visa att det går att cykla långt, utan att behöva vara något äventyrsproffs”, säger Andrea. ”Folk får gärna hoppa på längs med vägen och cykla med. En person har bestämt att haka på från Nora, och en annan funderar på att möta upp norr om Stockholm.”
Väl framme i Luleå kommer cyklarna komma väl till användning. Cykel kommer vara ett viktigt transportmedel under lägret och ett stort antal har lånats ihop av Lulebor för att användas av lägerdeltagare.
”Cyklar är politiska”, menar Andrea, ”De hör till DIY-kulturen på något sätt. Man kan frakta saker med dem och el kan genereras genom dem. På en demonstration jag var på hade någon byggt en ”ljudcykel”. Det är bara fantasin som sätter gränser för hur de ska se ut och vad de ska användas till. Det är fint att se hur folk försöker politisera cyklandet, den aspekten hoppas vi kunna bidra med i Luleå”