Hej,
Vi skriver till dig från kvinnoanstalten Hinseberg. På anstalten råder sysselsättningsplikt och under dagtid jobbar vi med olika typer av paketeringsjobb. Detta sköts generellt på ett bra sätt, men denna vecka är vi många som är ledsna och upprörda efter att ha fått paketera kriminalvårdens julklappar till sina anställda. Vi är glada att kriminalvården tänker på sina anställda och ger dem presenter i juletider, men vi känner oss kränkta över att kriminalvården valt att lägga detta jobb på oss.
Många som sitter här har barn. Möjligheterna för oss att till jul kunna ge våra barn någon julklapp är liten, för att inte säga omöjlig. På den lista över saker vi får lov att köpa finns inget som passar som julklapp till ett barn. Pengar får vi heller inte skicka. Vissa av oss kan få prata i telefon med våra barn, men vissa av oss kan inte heller göra det. Detta leder som du förstår till stor frustration och sorg. Det känns därför tungt att paketera andras julklappar när vi vet att våra egna barn kanske inte kommer få någon alls.
Det aktuella uppdraget känns även kränkande ur ett annat perspektiv. Flera av oss som sitter här har kritik mot hur vår kriminalvård sköts, känner oss stressade och frustrerade i vår situation och känner att vi får lite gehör för detta från kriminalvården. Att då behöva paketera material från just kriminalvården med en önskan om en avslappnad och trevlig julhelg känns falskt. Vi hoppas du kan förstå det, även om du inte ser de brister i vår vård som vi ser.
Vi har ingen valmöjlighet att jobba eller inte jobba med dessa uppdrag, och vi har ingen valmöjlighet att välja vilka uppdrag anstalten tar sig an åt oss att utföra. Vi utgår från att er tanke inte varit att kränka och såra oss, men hoppas att ni i framtiden tänker extra på vårt perspektiv när ni bestämmer vilka jobb ni lägger på det intagna att utföra.
Mvh
Intagna på Hinseberg