Vad ska du göra åt det då?

"Vad ska du göra åt det då?" Tystnad följde bibliotekariens ord och den diskussion vi just haft om Sveriges försäljning av stridsflygplanet Jas till Sydafrika kom av sig.
Vakten som var med oss så förskräckt ut, jag höll mig för magen av skratt och den stackars bibliotekarien såg mest förvirrad ut. Hon kunde ju inte veta att jag var i fängelset just för att jag hade "gjort något åt det", nämligen avrustat granatgevär på väg till krigshärdar runt om i världen.

Under mina tre månader på Hinsebergsanstalten har jag haft flera diskussioner om svensk vapenexport och civil olydnad med kriminalvårdens vakter. Vissa är formella, som ett led i min "behandling", och vissa informella för att även vakter är nyfikna på människor som står upp för vad de tror på. Mitt fokus i dessa diskussioner har varit att även bland de mest otippade grupper kan en tanke väckas och ett engagemang börja.

Fokus från kriminalvårdens sida har i diskussionerna föga förvånande varit hur jag ska övertygas att sluta med min "kriminalitet". Det intressanta är att ingen av vakterna ens har försökt övertyga mig om att vår aktion skulle vara fel. De har istället försökt övertyga mig om att jag för min egen skull borde engagera mig på andra sätt. Beror denna till synes välvilja om mig på att de faktiskt tycker att jag förtjänar ett bekvämt liv i lyx mer än vad en familj i Irak gör, eller beror den på att de i den egentliga sakfrågan helt enkelt inte har några bra argument? Iklädd kriminalvårdskostymen är det naturligtvis svårt att medge att man håller med oss, men jag skulle inte bli överraskad om flera av dem gör det ändå, i smyg.

Bortsett från uppviglande i bibliotekariens ord, är själva frågan naturligtvis också ytterst relevant. Vad ska vi göra åt det? Vapenexporten ökar för varje år trots att en stor majoritet helt vill förbjuda den. Med mutor och hot om indraget bistånd tvingar Sverige på fattiga länder dyra stridsflygplan. Med vapen och militär upprätthåller vi den orättvisa världsordningen och stänger sedan gränsen till Europa för dem som tvingas fly.

Svaret är naturligtvis att organisera oss och kräva en förändring. I fängelset har jag fått brev från bekanta och främlingar som skriver att de känner sig inspirerade av vår aktion och att den fått dem att vilja engagera sig i fredsrörelsen. Underbart! De plan som Sverige genom mutor och annat fuffens sålde till Sydafrika är ännu inte levererade. Andra stora affärer, med t.ex. Indien och Brasilien, är ännu inte i hamn. Framtiden för den svenska vapenexporten är inte avgjord bara för att regeringen prioriterar pengar framför människoliv. Vi kan göra våra röster hörda och väga låta den dödliga krigsindustrin fortgå i tystnad.

Häng med till Norrbotten i sommar och protestera när världens militärmakter övar bombfällning på ett av världens största militära övningsområden. Den krigsföring som förbereds i Norrbotten blir verklighet någon annanstans i världen. Krig startar här och vi kan stoppa det härifrån! Läs mer på www.warstartshere.com

A. Andersson