Nato bildades som en 'försvarsallians' efter andra världskriget. Medlemsstaterna har dock aldrig behövt försvara varandra mot ett angrepp från någon främmande stat sedan organisationen grundades. Idag är Nato istället en offensiv allians, redo att ingripa militärt i hela världen, utan stöd från varken det internationella samfundet eller internationell lag.
Sverige är inte officiellt medlem i Nato men samarbetet med världens största krigsorganisation blir mer och mer intimt. Sedan sommaren 2007 bär de svenska soldaterna i Afghanistan Natoemblem på sina uniformer och svensk militär samövar med Nato-länder både i Sverige och på andra håll i världen.
EUs politik blir alltmer bunden till Nato och EUs militarisering använder sig av Natos militära strukturer, samtidigt som Nato i Europa förvärrar de spänningar som redan finns och göder kapprustningen genom sitt missilförsvarssystem, en omfattande kärnvapenarsenal och ”first strike policy” som innebär att Nato-länderna har rätt att ingripa militärt innan de själva blivit angripna.
Världens största kärnvapenallians
Nato är den största kärnvapenaktören i världen, som förutom USAs och Storbritanniens kärnvapen även har stridsspetsar utplacerade i Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien, Italien och Turkiet.
Natos kärnvapenpolitik strider mot de juridiska krav som ställs på undertecknarna av ickespridningsavtalet (Non-Proliferation Treaty). Artiklarna 1 och 2 i NPT förbjuder överföring av kärnvapen till icke-kärnvapenstater. Trots detta finns amerikanska/Nato-kärnvapen i Europa i icke-kärnvapenstater. Nato avvisar även ‘no first use’-policyn angående kärnvapen. Det innebär att Nato är beredda att använda kärnvapen som anfallsvapen innan någon anfallit dem.
Natos historia
North Atlantic Treaty Organization (NATO) grundades 1949 som en defensiv allians i början av Kalla kriget. De ursprungliga medlemmarna var Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Storbritannien och USA. Som motvikt bildades Warszawapakten 1955 av dåvarande Sovjetunionen och dess allierade. Grekland, Turkiet och Västtyskland gick med under 1950-talet, följt av Spanien 1982.
Vid Kalla krigets slut upplöstes Warszawapakten, men inte Nato. Snarare än att trappa ner sin militära närvaro världen över, övertog USA genom utvidgningen av Nato de tidigare fiendernas positioner. När de östeuropeiska länderna anammat fri marknadsekonomi och flerpartisystem, fick USA snabbt dem under sitt inflytande genom att integrera dem i Nato.
I mars 1999 upptogs Ungern, Polen och Tjeckien som fulltaliga medlemmar. Tio dagar senare befann de sig i krig med sin granne Jugoslavien på grund av Natos illegala bombningar. Men förändringarna av Nato begränsades inte endast till expansion. Vid Natos 50-årsjubileum i Washington i april 1999 antogs ett nytt "strategiskt koncept". Med detta gick Nato från att ha varit en defensiv allians till att bli en offensiv anfallsallians.
I mars 2004 blev även Estland, Lettland, Litauen, Slovenien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien medlemmar i Nato. Det faktum att dessa länder inte bara var före detta Warszawapaktmedlemmar men även före detta Sovjetrepubliker har bidragit till ett internationellt spänt läge då Ryssland nu anser sig vara omgiven av USAs och Natos militärbaser på alla fronter, inklusive på Balkan, i Mellanöstern och i Centralasien.
De senaste åren har USA blivit alltmer militärt aktiva i sin strävan efter global dominans. Nato har blivit ett redskap för denna process, särskilt i kriget mot Afghanistan. Detta har varit ett Nato-lett krig sedan 2003 då Nato tog kontrollen över International Security Assistance Force (ISAF) som inrättades 2002. I maj 2008 fanns det cirka 47.000 soldater från 40 länder i Afghanistan inom ramen för ISAF, med Nato-medlemmarna som kärna. Svenska soldater som ingår i ISAF-styrkan tar därför order från Natobefälhavare.
USA har även vänt blicken åt det strategiska området kring Svarta havet och sydvästra Asien. Denna region är mycket viktig när det gäller framförallt energiproduktion. USA stödde regeringsskiftet i Georgien 2003, vilket har lett landet till en ökad pro-västlig orientering. Under 2005 anslöt sig Georgien till Natos ”Partnership for Peace”, samt undertecknade ett avtal om att hjälpa transit/förflyttning av Natos styrkor och Natopersonal.
Vid Natos toppmöte i Bukarest i april 2008 var Albanien och Kroatien inbjudna att delta. President Bush talade för att Georgien skulle tillåtas gå med i ”Membership Action Plan”, som är nästa steg på vägen mot ett fullvärdigt Nato-medlemskap. Förslaget avvisades på grund av motstånd från flera länder, ledda av Tyskland och Frankrike. Men Georgien försäkrades i en särskild kommuniké att de skulle få gå med i Nato så småningom.