Skickat till nätverket 20/1:
”Finns mycket att säga om detta, men jag skulle vilja ta upp en aspekt: Om jag förstår er rätt så anför ni det principiella argumentet att Wiseman är så stor och mäktig att hans anonymitet därmed förlorar sin legitimitet. Då utgår jag ifrån att ni med samma entusiasm hade outat en anonym bloggare med samma genomslag i debatten, även om hen tex hade varit en anställd vid ISP som bloggade kritiskt om tillståndsgivningen vid vapenexport? Annars kan vi faktiskt lämna det argumentet därhän.”
Inför avslöjandet har vi haft en rad diskussioner. En av de svåraste frågorna var till hur stor del vårt arbete hade att göra med att vi inte sympatiserar med bloggarens åsikter och till hur stor del det faktiskt handlar om vad som är viktigast för debatten. Exemplet med ISP kom inte upp och det känns inte heller relevant då en så liten myndighet knappast skulle rymma någon hemlig bloggare särskilt länge. Men visst rent hypotetiskt kan vi tänka oss en blogg om nedrustning och ickevåld som har fyra miljoner träffar och hade fler besök än någon annan inifrån svenska myndigheter.
Skulle vi då lägga tid på att efterforska vem eller vilka som stod bakom? Antagligen inte. Det finns det ju så många andra som skulle göra. Men skulle vi avslöja identiteterna om vi fick dem till skänks? Att svara på den frågan är naturligtvis mycket svårare. För att göra det måste vi nämligen väga effektivitetsaspekten mot de personliga konsekvenserna för skribenterna.
Om vi tar exemplet Wiseman handlade det till exempel om missade karriärsmöjligheter och personlig säkerhet. Wiseman har redan tidigare beskrivit att bloggen har starkt stöd i Försvarsmaktens topp. Risken för repressalier från arbetsgivarna bedömde vi därför som minimala. Den personliga säkerheten handlade mest om utsattheten som militär. Då Carl Bergqvist redan deltagit i NRK i samband med en krigsövning i höstas såg vi inte att vårt avslöjande på något sätt kunde bidra till den risken.
En större, snarast överhängande ”risk” var att Wiseman skulle få ännu mer inflytande efter ett eventuellt avslöjande. Att vi trots allt var beredda att ta den risken var åtminstone för oss själva ett bevis på att det här faktiskt handlade om öppenhet och inte om avvikande åsikter.
Så tillbaka till frågan om vad vi skulle göra om vi fick identiteterna till skänks. Det ärliga svaret är att vi inte hade gjort likadant. Vi hade inte gått ut med något namn direkt efter vårt första telefonsamtal. Men vi hade verkat för att skribenterna själva skulle ta steget.
Pelle Sunvisson
Nätverket Ofog