12-13 februari 2010 organiserade War Resisters' International ett internationellt seminarie under namnet "Europe for Peace" på ett buddhistiskt tempel i Milton Keynes. Temat för seminariet var opposition mot militära baser, och kartläggning av militär infrastruktur.
Seminariet började med ett tal från en feministisk och antimilitaristisk forskare Cynthia Cockburn, som handlade om behovet av feministiskt motstånd mot militära baser. Cynthia betonade den långa historien av kvinnornas motstånd och pekade ut de tre viktigaste anledningar till kvinnoseparatistisk organisering:
* Framför allt har kvinnor en erfarenhet av militarism och krig som är specifik för dess kön. Förlossning av strålningsskadade, våldtäkt mot kvinnor på ett epidemisk skal, som i kriget i Bosnien och som i Congo och Sudan nu. Det är även så att kvinnor utgör majoriteten inom vård och omsorg i samhället, både betald och obetald. Ofta känner de en ilska över militära utgifter för att på grund av dessa skärs det ner på budgeten för den offentliga och sociala sektorn som den beror på, och som de hänger på. Kvinnor organiserar sig som kvinnor för att få deras särskilda erfarenheter synliga och förstådda.
* Den andra anledningen till kvinnoseparatistisk aktivism mot krig är helt enkelt att stärka sig själva, kunna ta beslut och erfara val. Oftast i blandade grupper är det män som tar ledarrollen. De menar kanske inte att dominera, men på något sätt väger mäns röst tyngre. Detta händer inte i alla grupper - jag är väl medveten att jag står här och pratar till kvinnor och män från aktivist grupper som är väldigt noga med att vara inkluderande i deras arbete och beter sig respektfullt sinsemellan. Men inte alla är som ni. Och kvinnor i inte-så-underbara grupper ibland tänker sig: "Jag kan inte slösa bort min tid på den här "dubbla stridbarheten" - behöva kämpa i gruppen för att kunna kämpa ute i världen. Låt oss göra det på vårt eget bevåg".
* Kvinnor säger att rörelser mot krig måste ta itu med kapitalistisk exploatering, rasism men även med den systematiska manliga makten. Alla tre, inget mindre. I vårat alldeles egna rörelsen. Samstämmighet mellan mål och medel.
Sian Jones från Aldermaston Women's Peace Camp(aign) följde upp med en presentation av AWE Aldermaston.
Hans Lammerant från Vredesactie avslutade första dagen med en presentation av kärnvapen baser i Europa, omfattande US, UK och Franska kärnvapen.
Andra dagen av seminariet pratade Tobias Pflüger från DFG-VK om den militära infrastrukturen som används i kriget i Afghanistan. Han belyste att alla tyska trupper och leveranser till NATO arbete i Afghanistan går via den tyska militärbasen av Termez i Uzbekistan, som även används av andra NATO partner. Alla tyska trupper tränar inför Afghanistan på The Battlefield training centre Colbitz-Letzlinger Heide nära Magdeburg. Andra länder har liknande infrastruktur som är nödvändig för kriget i Afghanistan.
Hans Lammerant följde upp med en presentation av projektet att kartlägga utplacering av trupper till Afghanistan.
Seminariet avslutades med ett utbyte av kunskaper om hur en hittar information om trupprörelser och dess utplacering.
Seminariet var en del av Grundtvig projekt Europe for Peace, i vilket Ofog samarbetar med War Resisters' International, Vredesactie, Deutche Friedensgesellschaft-Vereinigte KriegsdienstgegnerInnen, the Transnational Institute och Associació per la defensa de l'objecció de consciència del país Valencià.
Även om finansierad av Europeiska Unionen, tar varken Europeiska Unionen eller Europeiska kommissionen ansvar för innehållet av seminariet eller någon publicering kring Europe for Peace.
