Eller är det en vecka kvar tills friheten börjar? För tillfället känns det mest som att mina fyra månader på kvinnoanstalten Hinseberg kommer som en välbehövd semester. En paus från stress, mobiltelefon, mail och allt som händer som en inte vill missa. Lite som att gå I kloster.
När vi den där natten för snart två år sedan tog oss in på Saab Bofors Dynamics vapenfabrik i Eskilstuna var jag väl förberedd på att spendera en tid i fängelse. Jag hade med mig böcker att läsa, hade sagt adjö till nära och kära, hade ändå ingen bostad och inget särskilt att göra hemma i Göteborg. När vi istället släpptes ut mitt i natten kom det lite som en chock. Glädjen över att vi faktiskt lyckats ta oss in i fabriken och avrustat 14 granatgevär blandades med förvirring över vad jag skulle göra nu. Två rättegångar och två år senare är det nu dags för mig att infinna mig i den där fängelsecellen.
Kvinnoanstalten Hinseberg ligger utanför Örebro och är en av de största i Sverige. Det finns för övrigt bara sex anstalter för kvinnor. (Män är extremt överrepresenterade i fängelserna, endast 5% är kvinnor, runt 300 personer). Det har tagit många telefonsamtal med kriminalvården innan det bestämdes att jag skulle till just Hinseberg. Första gången jag ringde fick jag informationen att mitt fall "hade blivit avskrivet" och hjärtat hann missa ett slag innan det visade sig vara en felläsning. De många efterföljande samtalen har resulterat i bristfällig information och frustration över byråkratin och krångliga regler, men också i lättnad över hur trevligt alla bemött mig och hur avslappnade och tillgängliga personalen verkar vara. Till själva anstalten ringde jag mitt i deras kräftskiva och en glad vakt talade om hur rummet såg ut, vilken mat man fick och önskade mig varmt välkommen. Det hela kändes lite som att boka semester med helpension.
På onsdag går tåget mot Örebro och en höst full av nya upplevelser och nya människor. Min tid på anstalten kommer säkert bli tuff på många sätt. Så här i förväg känns den psykiska ofriheten, att till exempel behöva be om tillstånd för de enklaste vardagssysslorna eller att någon annan bestämmer hur många böcker jag får ha på rummet, svårare än att rent faktiskt vara inlåst. Tiden på Hinseberg kommer garanterat också bli lärofylld och ge mig perspektiv på tillvaron och samhället. Kanske kommer jag rentav ut lite lugnare och mer harmonisk?
Följ gärna min blogg under hösten. Jag får inte använda internet på anstalten, men snälla människor i min omgivning har lovat att skriva rent och publicera blogginlägg som jag postar till dem. Det går också utomordentligt bra att skriva brev till mig på adressen:
Anstalten Hinseberg
A. Andersson
Box 1005
718 92 FRÖVI
Med värme,