Förberedelser

Måndag den 13 oktober. En vacker höstdag. Vi har varit i Örebro i en vecka nu. Och det är två veckor sedan vi möttes i Bergsjön, två veckor som vi levt och jobbat tillsammans på heltid. Även om jag kan känna mig trött ibland så känns det fantastiskt att vi funkar så bra tillsammans och har så trevligt ihop. Vi lagar ordentlig mat i ett kök som vi får låna här i kollektivhuset. Vi tar det lugnt på kvällarna (förutom de gånger vi åkt iväg på rekningsturer), ser lite på teve ibland, leker och lär känna varandra bättre genom rundor om olika ämnen.

Häromnatten var Pelle och jag vid Saab Bofors i Eskilstuna för att titta närmare på deras fabrik. Jag var glad för mina nyinköpta gummistövlar, när vi plaskade fram genom sank mark utanför stängslet. Först lystes skogen upp av de starka lamporna kring Hennes&Mauritz lager, som ligger bredvid, men senare blev det väldigt mörkt och vi gick försiktigt för att inte vricka någon fot. Innan vi tog oss över stängslet satte vi oss på en stock och åt pastasallad och bröd och drack Festis. Med ryggsäcken packad med sovsäck, kudde och liggunderlag gick vi in på det "samhällsviktiga" området; jag hoppades nämligen kunna ta mig en lur under nattens gång. Vi var främst där för att kolla om man hade nattskift på fabrikerna på området, och om säkerhetsvakterna gick några rundor. Efter några timmar frös vi ordentligt, även om jag faktiskt lyckades sova en halvtimme eller så, och bestämde oss för att börja gå mot Eskilstuna. Några vakter hade vi inte sett till, däremot en arbetare från det civila företaget bredvid Saab.

Det är många olika känslor som rör sig inom mig. Glädje över att få vara delaktig i meningsfullt arbete tillsammans med fina människor. Ilska över vapenföretagens destruktiva verksamhet. Frustration över att de ses som respektabla samhällsaktörer, trots att de tjänar pengar på förstörelse och död. För det mesta tror jag att vårt arbete verkligen är meningsfullt – och inte bara rätt – men ibland känns det som att vi som jobbar för fred och rättvisa är alldeles för svaga och motkrafterna för starka.

Nu är det sent, ska gå och lägga mig. Bara någon dag kvar till aktionen. Hoppas jag kan sova. Vi hörs!

Annika Spalde