Häktet Örebro 2 november
Tiden går långsammare på helgerna. Ingen post, inget Desperate Housewives och inget CSI NY. Men både i går och i dag sken solen och jag andades härlig kall höstluft på min utetimme. Av någon anledning lyckas solen aldrig skina på de 20kvm som jag får vistas på. Jag undrar om de är byggda så medvetet…
Jag är glad att vi gjorde aktionen för ett par veckor sedan, när det inte var så kallt. Nu hade vi väl frusit fast i marken om vi behövt legat still utanför stängslet som vi gjorde innan vi klippte upp det och gick in.
Läser i Nuclear Resister om amerikanska aktivister som klättrar upp på bombplan med banderoller, kastar in blodiga pengar i House of Representatives när det skall beslutas om ytterligare finansiering av krigen i Afghanistan och Irak och hur de gör die-ins utanför vapenfabriker. Många arresteras men släpps sedan eller släpps mot borgen. Flera sitter i fängelse för sina protester mot kriget, för att ha vägrat åka till Irak som soldat eller som Rafil Dhafir som sitter 22 år för att ha gett humanitärt stöd till Irak medan det var sanktioner. 22 år!
Jag skriver brev till dem och säger att de inte skall ge upp hoppet om en annan värld, att vi finns här på andra sidan Atlanten och kämpar vi också.
Imorgon skall Pelle och jag träffas och förebereda rättegången. Det skall bli roligt.