I polisens förundersökning efter Ofogs aktioner mot Boforsföretagen i Karlskoga i juni ingår det numer skadeståndskrav på 175 000 kronor. Och det är inte som man kunde tro krigsoffer som stämmer vapenproducenterna, utan Bofors som kräver pengar av Ofog.
Företagen vill bland annat ha cirka 140 000 kronor för att de tvingades utöka bevakningen under Ofogs läger. Men jurister tror att företagen själva knappast räknar med att få in pengarna utan att de bara vill skrämma fredsrörelsen.
I oktober och november 2007 har olika personer knutna till nätverket Ofog via Karlskogapolisen ombetts redovisa sin inställning till skadeståndskrav från olika Boforsföretag. Olika muntliga och skriftliga uppgifter har lämnats, och den senaste versionen lyder som följer:
Skadeståndskrav:
Utökad bevakning, 140 000 kronor.
Utebliven arbetsinsats vid blockaden av PartnerTech: 30 000 kronor
Trasig branddörr: 5000 kronor
Städning efter spexandet vid huvudbyggnaden: ännu ej specificerat.
Ofog är inte en medlemsorganisation och kan därför inte lämna något uttalande som representerar samtliga medlemmar. Följande ställningstagande har dock utarbetats efter diskussioner med ett antal aktiva inom nätverket, på ett möte som utlysts i god tid. Det kan därför ge en fingervisning om hur ”Ofog” (se diskussionen om definitionsproblem nedan) ställer sig till skadeståndsanspråken.
1. Utökad bevakning
Vi ser det som helt orimligt att vi skulle åläggas en kostnad för den utökade bevakning som Boforsföretagen säger sig ha köpt in. Karlskogaborna borde kunna förvänta sig att vapentillverkarna ständigt har en sådan bevakning av sina tillgångar att intrång som hotar säkerheten omöjliggörs. Som en Ofog-arbetare uttryckte det: ”Är det självbetjäning i vanliga fall? Kan man bara gå in och hämta en granat?” Den som har ont uppsåt säger ju inte till i förväg vilken dag hon eller han planerar att göra intrång. Om rättsväsendet godtar detta skadeståndsanspråk kan en konsekvens framtida fredsarbetare inte för en dialog med vapenföretagen i förväg. De skulle då lättare kunna ta sig in, och de skulle inte riskera att behöva betala några bevakningskostnader.
Kostnaden har företagen tagit på sig själva frivilligt, utifrån en egen bedömning av en förhöjd möjlighet till ingrepp mot dem. Ingen Ofog-arbetare är vad vi vet misstänkt för något förberedelsebrott som skadeståndet skulle kunna knytas till. Situationen kan jämföras – utan varje liknelse i övrigt – med fotbollsmatcher som kräver förhöjd bevakning. Det är samhället som står för denna bevakning, inte de enskilda supportrarna, oavsett om de är medvetna om att deras agerande orsakar ökade kostnader eller inte.
Skadeståndskravet för den utökade bevakningen preciseras i en faktura från Securitas till Saab Bofors Support AB och fastställs till 140 423 kronor. Förutom att hela kravet är orimligt ställer vi oss också frågande till varför vi skulle betala momsen på 28 085 kronor, som företaget själv inte behöver betala.
För övrigt stipulerar 22 § i lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar (1990:217) att den som har skyldighet att bevaka sin anläggning enligt 19 § i samma lag, ”har rätt till ersättning av staten för sådan kostnad eller skada som åtgärden medfört för honom.” Utan att vara insatta i lagstiftningen på detta område antar vi att Boforsföretagen omfattas av dessa paragrafer.
2. Blockaden av Partner Tech
Vi har av polisen fått veta att vi krävs på 30 000 kronor för blockaden av ingången till Partner Tech. Vi bestrider detta krav. 50 anställda ska ha hindrats från att arbeta en timme. Varje utebliven arbetstimme värderas till 600 kronor. Vi gläder oss över att Partner Tech ger oss detta erkännande. Det skulle betyda att vi verkligen lyckades försena arbetet som pågår på det företag som utvecklar delar av Excalibur-granaten som sätts ihop i USA och används i det olagliga kriget i Irak.
Vi är dock medvetna om att det fanns fler ingångar till byggnaden. Vi såg att de anställda gick in i byggnaden genom dem. Därför kan vi inte hävda att vi har orsakat Partner Tech den kostnad som vi enligt polisen krävs på, men vi ser fram emot att ta del av de bevis för att vår blockad faktiskt hade reell effekt, som vi antar att företaget tänker presentera som stöd för sitt skadeståndsanspråk.
3. Städning
Vi tycker att det är tråkigt att Boforsföretagen valde att avlägsna de inlägg som vi medelst gatukritor gjorde i debatten om Sveriges dödliga vapenexport. Vi har inte sett någon specificering av kostnaden, men eftersom det rörde sig om vattenlöslig färg som skulle ha försvunnit vid nästa regn måste den vara väldigt låg. Det skulle vara värdefullt om företagen kunde presentera något tidigare rättsfall där någon dömts att betala skadestånd för att ha ritat på asfalt med gatukrita. Det var självfallet inte vår avsikt att orsaka sakskada. Vi undrar också, enligt resonemanget i punkt 5 nedan, exakt vem som krävs på rengöringskostnaden. Mer kan vi inte säga förrän vi har sett någon specificering av kravet och någon bevisning som understödjer det.
4. Trasig dörr
Enligt polisen krävs vi på cirka 5 000 kronor för att en branddörr ska ha gått sönder i samband med att sex personer lyckades ta sig upp på Dammbrokontorets tak (trots den påstått utökade bevakningen) för att klargöra vissa samband mellan vapenföretagens verksamhet och dess effekter genom att hänga upp två banderoller med texten: ”KRIG AB”, respektive ”Våra Vapen Dödar”.
Vi bestrider detta skadeståndskrav och påpekar att bevisbördan ligger hos den som ställer kravet. Vi öppnade visserligen dörren, men inte på något våldsamt sätt utan inifrån, med hjälp av det vred som fanns där. Det är ju en branddörr så den är konstruerad för att vara lätt att öppna. Om den gick sönder av detta måste den ha varit gammal och rostig. Vi tycker i så fall att det är oacceptabelt att företagen inte har sett till att deras branddörr är i gott skick. Om vi hade varit anställda på något av företagen som håller till i Dammbrokontoret hade vi krävt en ursäkt från vår företagsledning för att den åsidosatt säkerheten. Vi är glada att vi i så fall har kunnat bidra till att öka de anställdas säkerhet. Vi kräver ingen ersättning för detta.
5. Oklarheter i vem som krävs på vad.
Polisen har inte lyckats klargöra för oss exakt vem skadeståndsanspråken riktar sig till, eftersom – vad vi förstår – Boforsföretagen inte har preciserat detta. När man reflekterar över ärendet framstår alla alternativ som lika absurda:
a) Är det nätverket Ofog som krävs på skadestånd? I så fall får Boforsföretagen hjälpa oss att definiera detta; vi har ingen representant som kan ställas till svars, och inget medlemsregister, så det blir svårt att avgöra hur och på vilka individer kostnaden ska fördelas.
b) Är målet för kraven de som gjorde fredsaktioner? Även då skulle vi önska att Boforsföretagen klargör hur kostnaden ska fördelas. Är det till exempel tänkt att de som blockerade huvudbyggnaden på dagtid ska vara med och betala för den utökade bevakningen nattetid? Ska de som lyckades ta sig upp på Dammbrokontorets tak och hänga ner två fina banderoller betala för städningen efter det opinionsbildande arbetet utanför huvudkontoret dagen innan? Ska kostnaderna delas lika eller på annat sätt? I sammanhanget ska det sägas att alla grupper planerade sina egna aktioner utan att informera de andra om exakt vad de skulle göra. När det gäller den utökade bevakningen som orsakades av att vi i förväg förde en dialog med vapenföretagen ska det påpekas att flera av de fredsarbetare som var med vid studiebesöket i Karlskoga i januari 2007, då Ofog klargjorde att aktioner var att vänta, inte deltog i någon verksamhet i juni. Riktas skadeståndskravet även mot dem? Det omvända gäller också: Alla som deltog på lägret i juni var inte med vid det föregående studiebesöket, hur menar kravställarna att de har bidragit till att ökad bevakning har köpts in?
Oavsett om Boforsföretagen har tänkt sig alternativ a eller b, är det uppenbart att resultatet skulle bli någon form av kollektiv bestraffning.
Avslutningsvis vill vi än en gång påpeka att hela bevisbördan vid skadeståndskraven ligger hos kravställarna, och att vi bestrider samtliga belopp och samtliga omständigheter som företagen påstår föreligger, tills de har lyckats prestera några bevis.
Bakgrund:
Under året har nätverket Ofog – för en kärnvapenfri och demilitariserad värld inlett en kampanj för att hjälpa den svenska vapenexportindustrin att ställa om sin ohållbara verksamhet, från vapenexport till krig och diktaturer till något som åtminstone är förenligt med rättvisa och lag.
Den 26 januari 2007 gjorde personer knutna till nätverket ett besök på Saab Bofors Dynamics AB och BAE Systems Bofors AB. Vid besöket visade sig företagens representanter ovilliga att avbryta de delar av sin verksamhet som strider mot folkrätten. Följaktligen klargjorde aktivisterna att jämte opinionsarbete även ickevåldsliga civil olydnads-aktioner från den stunden skulle kunna komma att genomföras, tills dess att den ohållbara situationen avhjälpts.
Den 14-20 juni 2007 genomförde nätverket Ofog ett avrustningsläger i Karlskoga. Seminarier, verkstäder, manifestationer och ickevåldsliga civila olydnadsaktioner genomfördes kring den ohållbara vapenexporten.
Enligt internationell rätt är var och en är skyldig att ingripa för att förebygga att brott mot folkrätten sker, oavsett vad det egna landets lagar säger.